Gestaltningskurs LGBD20

Vecka 1:

Nu har vi alltså en kurs som handlar om vårt eget gestaltande och att öva oss i handledning. Vårt tema är MAKT-IDENTITET. Det här är ju väldigt stora begrepp som berör oss på alla nivåer i livet. Från vår egen kropp och sinne, ut till universums makter.

Jag bestämde mig ganska tidigt att jag ville jobba med textil och spendera mer tid i screetryckverkstaden.

Eftersom makt och identitet är så mycket och komplext så kände jag att det skulle funka bäst för mig att göra ett slags lapptäcke. Jag har till en början tänk att jag ville göra olika slags flaggor för olika slags maktmissbruk och de individer som lever i en hjälplöshet under dem.

Om jag har tid så skulle jag också väldigt gärna fota personer som är inlindade i det här ”makt-lapptäcket”. Men det kanske får bli ett senare projekt.

Mina tankar drar ganska mycket åt Tracy Emin’s ”lapptäcken”:

Jag tittade igenom mina gamla dagboksteckningar som är säker över 10 år gamla. Jag letade efter situationer där jag hade känt mig maktlös, förbannad eller fri.

 

 

Sedan började skissa på lite bilder som jag tänker kan vara en startpunkt för mig att arbeta från. Jag är mest ute efter att hitta tankespår, mönster och förhållningssätt.

Förra veckan så hjälpte jag en äldre dam hem från hållplatsen, för hon hade fått en yrselattack och kunde inte gå. Hon var så liten och alla runt henne hörde nog inte när hon bad om hjälp. Det fick mig att tänka på hur utsatt man är som äldre när man inte har någon makt varken sin egen kropp eller sin omgivning. Hur man måste sätta sin tillit till främlingar runtomkring sig. Det känns sorgligt tycker jag.

Det här med att kvinnor fortfarande inte kan utanför sin dörr utan att bli utsatt för hotfulla maktövergrepp som är kamouflerade som komplimanger, det gör mig ganska sur.

Jag funderade på relationen mellan makt vs. frihet. Vem ha befogenheten till att säga vad som är rätt eller fel? När vi nu finner oss i ett klimat av ”alternativa fakta” så kan det vara ganska frustrerande när man ser hur något är men sen kommer det in någon annan och förklarar att det inte alls är så. Vems frihet är det som det inskränkas på? Är det allas, även dem som sitter i maktpositionen?

De som har makten att förgöra världen skrämmer mig.

Jag tänker på hur vi i Sverige leker ”tomtens julverkstad” med andra kulturer. Vi vill så gärna måla över allt och alla med de svenska färgerna för att vi ska kunna känna en samhörighet och gemenskap. Varför är det så viktigt för oss att stärka vår egen identitet hela tiden? Är vi osäkra på vilka vi egentligen är och blir därför hotade när vi blir ställda emot ”den andre”?

Vecka 2:

Under den här veckan så har jag funderat på hur makt och maktmissbruk fungerar. Det finns ju det talsättet att ”Makten korrumperar. Absolut makt korrumperar absolut.”. Jag tänkte på hur maktmissbruket bara går runt hela tiden. När man väl får makten så känns det nästan som en omöjlighet att utnyttja den utan att förtrycka någon annan. När t.ex. en utsatt grupp gör revolution och tar över makten så blir den gruppen sedan normen och förtrycker en annan grupp eller den gruppen som förtryckte dem från början. Och då går maktmissbruket bara runt och cirkeln bryts aldrig.

Jag kom då att tänka på ett avsnitt av Doctor Who (haha), där The Doctor faktiskt pratar om just det här problemet när han försöker förhindra ett krig mellan utomjordingar och människor. Det finns en mening i hans tal som jag fastnade för som var ”You are not superior to the people who are cruel to you.”. Jag började då tänka på att mitt lapptäcke kanske skulle bli mera som en slags labyrint som går i en cirkel med symboler, färgskalor och mönster som jag associerar med krig, utsatthet och hjälplöshet. Och när man sedan har tagit sig igenom allt det eländet så kommer man fram till mittpunkten där man tänker sig att man ska finna ett svar och där finns då bara den meningen.

Jag har bara börjat skissa på det ganska nyligen och har inte riktigt tänkt ut hur alla dessa lappar i labyrinten ska se ut än. Jag vill inte använda mig av alltför tydliga bilder utan de får nog bli mer suggestiva. Jag tänker mig typ nått sånt här:

Jag har spenderat hela veckan med att brodera mittpunkten av labyrinten, vilket tar sin tid men är väldigt skönt att hålla på med:

Jag vill använda mig av traditionella utsmyckningar, som rosor och blommor, för att ge en kontrast till resten av lapptäcket och meningen i sig.

Här kan se klippet från Doctor Who som jag pratade om:

https://www.youtube.com/watch?v=uCYobBjA1kk

Det är ett 10 min långt klipp men just den biten som fastnade hos mig är mellan 00.45 och 2.20.

Vecka 3 och 4:

Jag har spenderat påskveckan hemma i Blekinge och jag bestämde mig för att stanna kvar här en extra vecka eftersom min mamma har varit jättesjuk i lunginflammation och hon är fortfarande inte riktigt frisk och hon behöver hjälp med saker som att byta vinterdäck, beskära träd och en massa sådana trädgårdsbestyr. Det har varit ganska mycket för mig att göra här och jag har inte riktigt haft tid till att fundera alltför mycket på mitt projekt.

Jag kände mig väldigt olustigt inställsam till hela projektet efter förra handledningen, då vi fick reda på terrordådet i Stockholm i slutet av dagen. Det kändes så som om jag inte hade rätt till att arbeta med ett koncept som handlar om hur man inte kan stå över en annan människa som har gjort en illa och hur det måste finna en förlåtelse och empati för att bryta cirkeln av maktmissbruk och förtryck. Det kändes iallafall så i ungefär en halvtimma, tills jag pratade med Frida på spårvagnen hem och hon sa till mig att man kan inte låta en människa beröva en själv från sina principer och värderingar. Det fick mig att må så himla mycket bättre, för att det är så här jag känner och det är den här människan jag är och en galning i en lastbil ska inte kunna ta ifrån mig det.

Jag tyckte mycket om idén om att sy en mera traditionsenlig labyrint som vi pratade om på handledningen. Jag gjorde en skiss och bestämde mig också för att jobba mer med färger och mönster för att representera en värld som brinner som man måste ta sig igenom för att komma in till mitten.

Den nedre delen ska symbolisera eld (orange och gult) som följs av rök (grått). De vita och röda partierna är för mig de mest totalitära färgerna som jag tänker är de förtryckande krafter som står över allt elände.

Min mamma har en symaskin och min vän Josefine har flera kassar med tyger på vinden i mitt hus så jag rotade igenom dem och satte mig i mammas kök och började sy ihop lite skisser. Jag har nu insett att jag kan verkligen inte sy eller så är symaskinen helt jäkla oduglig för det gick inge bra. Tygerna som jag hade valt var också väldigt stretchiga så det hela blev helt snett och konstigt.

 

Men jag hade en väldigt fin assistent som envisades med att fälla hår på alla tygerna och skrika efter mat hela tiden 🙂

Jag fick ihop några lappar och jag tänker fortsätt med att sy under veckan men jag funderar på om det inte vore bättre att trycka mönster på tyg och sedan sy ihop det istället för att sy ihop individuella lappar och sedan sy ihop dem.

Så här långt har jag kommit just nu iallafall:

 

Vecka 5:

Den här veckan så har jag inte jobbat så mycket på just lapptäcket utan mera tänkt på vad det handlar om och rapporten som jag ska skriva.

Innan påsken så var jag på en födelsedagsfest och pratade lite med en gammal klasskamrat som nu studerade till att bli journalist. Jag pratade med honom om hur jag brottas med att ha en maktposition som lärare och hur jag inte känner mig bekväm med det. Efter att vi hade diskuterar ett tag så sa han: ”Du är alltså lite av en anarkist, Josefine.”. Det fick mig att börja tänka på vad anarki egentligen innebär och om det fanns något i mitt gestaltningsprojekt som hade anarkistiska drag.

Hela mitt projekt handlar ju om hur vi alla är jämlika och hur det inte är rättfärdigat att utöva maktförtryck emot en annan individ även om du känner att du har rätten på din sida att göra det. Jag hittade en sida på nätet som innehöll ett skolarbete om anarki och vad den ideologin innebär och dess bakgrund. Det fanns ett intressant stycke där som jag fastnade för:

Anarkisterna tror inte att folk har naturliga rättigheter. En individ har ingen rättighet att göra vad som helst men ingen annan individ har rättighet att hindra honom från att göra vad som helst.

Jag tycker att det låter så underbart paradoxalt och det är svårt för mig att förstå det fullt ut men jag tycker om att fundera över det.

Jag började också leta efter om det fanns en anarkistisk pedagogik eller anarkistiska skolor. Det fanns en skriftserie i tre delar som behandlade just det ämnet som jag också tyckte var mycket intressant. I del tre av serien så skrivs det om en av de kanske sista uttalade anarkistiska skolor som finns kvar, som ligger i sydvästra Spanien. Det var spännande att läsa om hur det inte finns något maktförhållande mellan elever och lärare utan hur alla jobbar tillsammans och det inkluderar även hur skoldagarna ska se ut, vilken mat som ska serveras på skolan (som alla turas om att laga) och hur allting byggs på värderingar ur den anarkistiska filosofin, vilka är: jämlikhet, rättvisa, solidaritet, frihet, icke-våld, kultur och viktigast: lycka.

Det låter så utopiskt i mina öron och jag önskar att det kunde finnas utrymme för mig i mitt yrke att kunna utöva det här förhållningssättet.

Här finns länkarna till den artikelserien om nån är intresserad:

http://anarkism.nu/anarkistisk-pedagogik-del-1/

http://anarkism.nu/anarkistisk-pedagogik-del-2/

http://anarkism.nu/anarkistisk-pedagogik-del-3/

Jag har planer på att försöka slutföra mitt gestaltande projekt nästa vecka. Jag har bokat tid i screetryckverkstaden för att trycka upp mina tyglappar istället. Jag känner att de skisslappar som jag har jobbat på än så länge är för röriga och de tar ifrån den känslan av den statiska och bestämda formen som jag vill åt.

Labyrinten har mera börjat kännas som en slags utstakad väg som man måste följa och som man också kan gå vilse i och fastna. Men om man hittar in till mitten så blir man belönad med en slags frihet men det är en ganska jobbig frihet. Friheten att vara jämlik men också att se ALLA andra som jämlikar också. Det är inte alltid så lätt.

Sista veckorna:

Jag har inte lagt upp något på bloggen på länge för jag har varit för mycket uppe i processen och rapporten. Men nu är lapptäcket ääääääntligen klart! Jag trodde att det skulle ta en vecka att trycka upp tygerna och typ två dar att sy ihop täcket. Det visade sig att det var helt tvärtom faktiskt. Jag stötte på många problem under tiden. Såsom att jag hade inte räknat med de svart linjerna i labyrinten så det blev större än vad jag hade tänkt, så därför blev utrymmet i mitten för broderiet alldeles för stor och jag fick kompensera med mer svart tyg. Jag hade varit lite dumsnål och bara tryckt upp exakt så mycket tyg som jag hade räknat ut att jag skulle behöva och hade därför inte mycket svängrum. Men med lite tålamod och påhittighet så ordnade sig fint i slutänden.

Det är inte ett särskilt bra foto på det men jag är lite stressad just nu :).

Jag har lärt mig väldigt mycket om materialet, symaskiner och att det är väldigt viktigt att man mäter och dubbelkollar saker innan man kör igång.

Jag har också tänkt väldigt mycket på min framtida lärarroll och det problem jag har med maktförhållandet mellan lärare och elev. Jag har kanske inte blivit så himla mycket klokare. Jag tror att så länge jag går in i det med en inställning och en intention om att försöka möta elever så mycket som möjligt på en jämlik nivå och med lite mild olydnad i förhållande till den utstakade labyrint som det förväntas att jag som lärare ska ta mig igenom så kommer det nog gå bra 🙂

Avslutande blogginlägg:

Det jag har lärt mig om mig själv är nog att jag inte alltid måste låsa mig själv så hårt vid ett projekt. Jag har en tendens att investera så mycket tid i ett verk och just därför kan jag ha mycket svårt att släppa det om det inte funkar.

Jag kanske måste rikta min kritiska syn inåt lite oftare för att faktiskt ifrågasätta om det sättet som jag vill närma mig ett ämne faktiskt är det bästa. Ibland så borde jag nog lyfta mitt kritiska tänkande till en metanivå helt enkelt.

Det kan ju också vara väldigt viktigt i min lärarroll att inte kräva för mycket av mina elever. Mina krav på vad de ska åstadkomma och hur mycket tid jag tycker att de borde lägga ner på ett projekt måste ju vara i synk med deras andra ämnen och deras fritid.

Även om jag vill ha elever som kan ta ett eget ansvar och ha kritiska åsikter om sin omvärld så måste jag ju också förstå att de är ju faktiskt stora barn/små vuxna. Det är jobbigt att greppa dessa tankar fullt ut då och de behöver kanske ett visst svängrum för att känna sig bekväm och självsäkra med dessa begrepp.

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s